Den förträfflige läsaren

"Det är den förträfflige läsaren som skapar den förträffliga boken"

Ralph Waldo Emerson (1803-1882)

Just nu läser jag: Hattmakarens borg. Följ gärna mig på : www.boktipset.se

Katarina Kieri får Astrid Lindgren Priset

Igår tilldelades Katarina Kieri Astrid Lindgren-priset. Hennes bok Mellan dig och mig, finns att beställa på

bokus

 

Nobellpriset i litteratur

Årets vinnaren av  Nobelpriset i litteratur är den kinesiske författaren Mo Yan. Jag är väldigt nyfiken på Mo Yans verk och ganska glad att de valde en kinesisk författare men jag känner mig fortfarande (Tranströmer till trots) aningen irriterad. Det känns som att akademin ibland verkligen tar i från tårna för att hitta författare som största delen av befolkningen aldrig har läst, heller ibland inte ens hört talas om. Som tur är så kan jag faktiskt hjälpa till lite på traven där. Jag kommer nu att avslöja NÄSTA år nobelpristagare i litteratur, så kan ni ju börja förbreda och läsa lite redan nu ........

Årets nobelpristagare i litteratur anno 2013 är:
  
Bengt Brunte Bondeblad

http://www.youtube.com/watch?v=foj9TYpWAlU&playnext=1&list=PL88BDA80EE48180A7&feature=results_main

 

 

 

 Fifty shades of Grey

 

  Recension kommer snart.

 

  Den som vässar vargars tänder

 

Författare: Carina Rdberg

 

Tvillingparet Jannis och Sonya tycks vara sammansvetsade för alltid, genom de kränkningar de utsatts för under sin uppväxt. Efter att Jannis misslyckats med att skapa sig en tillvaro på egen hand, lever han åter tillsammans med sin syster. De köper ett kafé i en by vid havet, och lär snart känna en ensamstående kvinna med en dotter i elvaårsåldern. mellan syskonen sätts ett kusligt spel igång, med kvinnan och flickan som ovetande deltagare.

Detta är faktiskt en av de få böcker som jag har pausat att läsa. Jag brukar aldrig läsa flera böcker åt gången utan jag är extremt monogam i mitt bokmissbruk. Denna bok tyckte jag dock var så ofattbart tråkig och förutsägbar att jag var tvungen att lägga den ifrån mig. När jag åter plockade upp den var känslan den samma men helt plötsligt så hände något. Boken blev plötsligt mörk på ett väldigt olustigt men likväl fascinerande sätt. Handlingen var inte så banal som jag från början trott. Intensiteten i både historien såväl som språket fördjupades. Jag vet inte om Rydberg fördubblade sin dos antidepressiva tabletter (som hon enligt rykten tog när hon skrev boken) eller om hon slutade med dem helt men förändringen i boken är märkbar och klart överraskande. Från att vara en diffus berättelse som berättas sakta övergår boken till att bli en klar historia med en kraft och ett tragiskt djup. Som läsare övergick jag från att ha en likgiltig attityd till huvudpersonerna till att knyta an till dem, både på gott och ont.
Slutet blir nästan för mycket, men bara nästan. Jag rullar runt i fåtöljen av obehag och äckel. Jag vill lägga den ifrån mig men jag kan inte. Efter sista ordet känner jag mig som om jag har exploderat en smula. Carina Rydberg har skrivit sista delen i ett rasande tempo. Som en ångvält dundrar hon fram och kör över läsaren totalt utan att någonsin släppa greppet. Den som vässar vargars tänder var en obehaglig läsupplevelse, på ett bra sätt. Boken fick mig nästan att känna hela världens ondska mot min nakna hud trots att jag var hemma i mitt ljusa trygga vardagsrum. Hatten av för Rydberg. Detta är en tung bok med en titel som lovar mycket. Jag kan inte säga att det är en favoritbok. Jag kan inte ens säga att jag tyckte om den, men herregud vilken läsupplevelse.
Denna bok levererar!

Titel: Den som vässar vargars tänder

Författare:Carina Rydberg
Läst på: Svenska

Översättning: -

Originaltitel:Den som vässar vargars tänder

Ursprungsland: Sverige

Utgiven: 2006

Antal sidor: 371 sidor

Förlag: Alber Bonniers Förlag

ISBN: 9789100115517
Finns:http://www.albertbonniersforlag.se/Bocker-auto/Bokpresentationssida/?isbn=978910011551

Caipirinha med döden

Författare: Maria Ernestam
Genre: Roman 

När Ericas sambo Tom berättar att han vill ta en paus i deras förhållande rasar hela Ericas värld. Hon som trodde att deras liv tillsammans var perfekt! Sent en kväll när Erica tröstat sig med några glas vin ringer det på dörren. Utanför står en stilig man som presenterar sig som Döden. Och utan att Erica riktigt har förstått hur det gått till, har hon bjudit in honom.
Döden visar sig vara en charmerande man som gärna lagar fantastiska middagar och vet att uppskatta livets goda. Dessutom är han en bra lyssnare och beter sig alltid som en oklanderlig gentleman. Inte konstigt att Erica låter sig charmas. Men att inleda en relation med Döden får alltid oanade konsekvenser...

Caipirinha med döden är Maria Ernestams debutroman. Trots att boken skrevs redan 2006 och Ernestam sedan dess har gett ut ett antal böcker är detta en författare som jag inte förrän nu har hört talas om.
Jag har hört att vissa läsare har haft invändningar mot språket i boken. Personligen tycker jag Ernestams språk är mycket bra.  Beskrivningarna är målande och ingående utan att staplas på varandra. Ordvalen är inte alltid logiska men de är intressanta utan att bli komplicerade. Handlingen flyter lätt utan att på något sätt bli banal. Fastän huvudpersonen ibland har en tydlig avsaknad av en logisk reaktion så övertygar författaren i sitt personporträtt. Detta mycket tack vare just språket.
Även om historien berättas humoristiskt så är detta en mörk historia med ett psykologiskt och moraliskt djup. Frågan är hur man själv skulle välja om man fick vara döden för en tid. Vilka val är riktiga? Hur skall man rättfärdiga sina handligar och ur vilket perspektiv skall man se dem ifrån?
Tyvärr är det så, som det så ofta blir med en riktigt bra idé, att slutet inte riktigt håller samma kvalité som resten av boken. Det är inte tunnt eller stressat men intensiteten sjunker. Ernestam förenklar den komplexa världsbild och historia hon själv byggt upp. Tyvärr är slutet också lätt att räkna ut. Kanske är detta dock något som inte kunde undvikas, då det är just ett slut som författaren genom boken har byggt upp i en ganska tydlig bild.
Caipirinha med döden är en välskriven bok som är underhållande att läsa. Tyvärr är det dock främst den unika handlingen som gör att man inte glömmer den. Ernestam hade kunnat ta idén längre och trängt djupare in i de moraliska frågor som uppstår i kölvattnet av hennes berättelse.

Titel: Caipirinha med döden Författare:Maria Ernestam Läst på: Svenska Översättning: - Originaltitel:Ca Ursprungsland: Sverige Utgiven: 2006-03-01 Antal sidor: 382 sidor Förlag: Bokförlaget Forum, månpocket ISBN: 914350311X Finns t ex hos: http://www.bokia.se/caipirinha-med-doden-427580     PROLOG

Jag är inte speciellt bra på grammatik. Inte heller är jag speciellt intresserad av meningsuppbyggnad och bisatser. Jag hade mycket bra betyg i litteraturvetenskap men ett mediokert betyg i det svenska språket. Trots detta så älskar jag ord. Att trolla med ord och att skapa magi utifrån ingenting. Att förmedla en känsla genom några få meningar.

Just på grund av denna kärlek väljer jag ofta böcker utifrån dess titel. Många lysande pärlor har hittats på denna väg och ett och annat bottennapp likaså.

En av de vackraste titlar jag vet är Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån. Författaren Bodil Malmsten har ofta titlar som tilltalar mig. Tyvärr är det inte alltid lika ofta som innehållet i hennes böcker faller mig i smaken. Bodil Malmsten är för mig en "varannan författare". Jag älskar varannan bok jag läser och hatar varannan. Ungefär som litteraturens svar på Quentin Tarrantino. Eftersom jag älskar Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån och hatade Det är ingen ordning på mina papper, så är jag nu väldigt nyfiken på De från norr kommande leoparderna, som jag ännu inte har läst. Även detta är en titel som känns som honung för själen. Inte så vacker men väldigt spännande.

En av de främsta trollkarlarna inom litteraturens värld är utan tvekan Michael Ondaatje. Jag såg Den engelska patienten innan jag hade läst boken och jag fullkomligt avskydde den. Likt Elaine i Seinfeldt ville jag bara ställa mig upp och skrika men dö någon gång då!!! Detta var dock innan jag läst boken. Av en händelse så plockade jag upp den när jag satt barnvakt åt ett redan sovande barn en regning kväll i november. Redan från första sidan så kopplade boken mig i ett järngrepp och orden tog mig med storm. En vacker och stilla storm men likväl en storm. Ondaatje lyckas på något sätt att skriva med både en enorm stark kraft och en försiktig skör skönhet. Två komponenter som verkligen är ett underverk att lyckas kombinera. En kraftfull, talande och ytterst lysande paradox. Språket är sirligt, nästan rinnande och orden letar sig in i läsaren som små tunna silvertrådar. Berättandes historier som både är vackra och intressanta. Helt plötsligt förstår man karaktärerna. Känner med personerna på ett sätt man aldrig gjorde i filmen.

Jag läste någonstans att Michael Ondaatje egentligen är poet och ja, endast en poet kan trolla så med orden såsom han gör i denna bok.